I dag chockerades, i alla fall jag, över nyheten att ett svenskt företag har specialiserat sig på att utvinna en speciell syra som finns i tuppkammar. Denna syra injiceras sedan i läpparna på unga flickor för dyra pengar. Resultatet blir, vad vi på min tid kallade, en präktig fläskläpp. När jag var ung var det inte speciellt glamoröst att gå omkring med en sådan. Det visade bara att man antingen hade varit i slagsmål, eller varit på fyllan och gått in i en dörr. I dag är det ett skönhetsideal.

Så länge de här injektionerna sker på syntetisk väg kan man ju stanna vid diskussionen om vår tids skönhetsideal, vilken är nog så intressant. Men när man föder upp tuppar enbart för att avliva dem skära loss kammen, och sedan antingen mala ned dem till minkmat och skicka dem till Danmark, eller låta dem bli biogas tillsammans med annat matavfall, då kommer plötsligt diskussionen att ta en helt ny vändning.

På Bohus Biotech sitter tiotusen tuppar och trängs för att låta kammen växa och sedan bli avlivade. De är dessutom framavlade för att just ha en stor kam, så stor att den många gånger täcker deras ögon.

-Alltså, det här är mycket bättre än det jag provat tidigare. Det blev bara klumpar eller försvann efter några veckor. Det här känns naturligt, säger en flicka med fläskläpp i en intervju.
-Men visste du att det här medlet utvinns ur tuppkammar?
-Nej. (fniss, fniss) Det var ju komiskt. Är det så?
-Ja. Och tupparna föds upp bara för det. Sedan avlivas dem och mals ned.
-Ja men så ska det ju inte va, ju... Det är ju inte rätt. Men jag vet inte... jag kommer nog i alla fall att fortsätta med det här.

Så länge vi har den typen av människor här i landet, som inte kan se längre än läppen räcker, kommer nog den här industrin att fortsätta. Det finns stora pengar att tjäna på detta. Unga flickor tvekar inte att lägga upp några tusenlappar för ett resultat som för tjugo år sedan applicerades med hjälp av en präktig "käftasmäll". 

Det här är oerhört tragiskt. Och det mest tragiska är att få verkar reagera. "Ja men djur föds ju upp för alla möjliga ändamål". Jag håller med om att köttindustrin också på många sätt är ett tragiskt kapitel. Att över huvud taget använda ordet "industri" när man talar om djur känns helt fel. Levande varelser med hjärna och med ett känsloliv.

Men ändå. Då är vi åter inne på en annan diskussion, och jag tycker inte man kan göra den jämförelsen. Här handlar det om att utvinna en liten del av djuret för att sedan mala ned resten. Det är inte ett dugg bättre än elfenbensjägarna. Snarare tvärtom, för elefanterna föds i alla fall inte upp, utan får leva ett fritt och värdigt liv till de brutalt dödas och kroppen blir liggande och ruttnar.

"De intellektuella människorna är inte intressanta. Det är de dumma människorna som intresserar mig, och de är många fler", säger Umberto Eco. Jag vill inte påstå att jag varken är intellektuell eller dum, men att pumpa in tuppkamssyra i läppen, när man vet historien bakom, det tycker jag verkar osedvanligt korkat.