I helgen var jag i Göteborg och såg Valkyrian. Fantastisk föreställning med många bottnar. I programmet diskuterades hjälterollen. I Wagners värld är ju hjälten den som rycker svärdet ur trädet, den som har makten eller den som vågar gå genom elden och väcka Brünhilde ur sin sömn. Det finns många hjältar hos Wagner. 

Men den här regissören hade plockat fram nutida hjältar som t ex Nelson Mandela, Astrid Lindgren och Anna Lindh. Och jag tänkte också på vilka som är vardagens hjältar. Och vilka var den här föreställningens hjältar? Alla musiker och sångare var fantastiska. Dirigenten suverän. Men jag kom fram till att hjälten i den här föreställningen hette Margaret Vallin Gullbransson. Och vad gjorde hon då? Jo, hon har det mest otacksamma och undanskymda jobb man kan ha. Hon är sufflös. Och att sufflera en Wagneropera innebär att man sitter fast under de långa akterna, sammanlagt fem timmar inklusive två pauser, i ett litet trångt utrymme. Där ska hon sitta och ha järnkoll på allt som händer. Hon ljudar texten tyst under hela föreställningen och måste hela tiden ligga steget före i tanken. Sufflöserna och sufflörerna (men det finns nog inte så många män som klarar det) är operans verkliga hjältar. De kryper ned i sitt lilla utrymme innan föreställningen börjar och smyger obemärkt ut när musikerna och skådespelarna tar emot publikens ovationer. 

Länge leve sufflöserna, våra okrönta hjältar!

 

PS Bilden är från Malmö Opera.