I dagens Aftonblad kan vi läsa om hur plastikopererade i princip är rättslösa. De har inget skydd om det blir komplikationer.

Diskussionen om plastikoperationer har vänt. För några (i min ålder säger man "några" när det handlar om tiotals) år läste man i media om "skönhetsoperationer" och det sågs med ganska mycket förakt. Det var bara de som verkligen hade råd och det uppstod en debatt om att duga som man är eller att operera sig.

Och varför vill jag blogga om det här då? Jo, därför att min dotter har ett så kallat lymfödem. En medfödd förträngning av ett eller flera lymfkärl som gör att lymfvätska, vars uppgift är att cirkulera i kroppen, går ned i benet men på grund av en förträngning inte tar sig tillbaka igen. Lymfvätskan stannar kvar och omvandlas så småningom till fettvävnad. Området, i det här fallet höger ben, kan bli i princip hur stort som helst.

Räddningen i hennes fall är att använda en kompressionsstrumpa som pressar tillbaka lymfvätskan dit den ska. Det är inte helt smidigt att dra på henne den men det måste göras varje morgon och kväll plus att man måste smörja in hennes fot och ben. 

För att lösa gåtan med hennes ben krävs mikrokirurgi. Att gå in och se var det är som lymfvätskan inte passerar som den ska och sedan åtgärda det.

Vad jag vill komma fram till är: Tänk om lika mycket pengar lades på forskning om detta som på skönhetsoperationer. Jag har förstått att det ligger enormt mycket pengar i plastikkirurgi. Min dotters sjukdom är mycket ovanlig och därför inte lukrativ. 

Nu vill jag inte ge alla plastikopererade dåligt samvete. Verkligen inte. Ni har gått en lång väg innan ert beslut och ni har förhoppningsvis ett liv och en kropp som ni trivs med i dag. Det finns absolut inget fel med det. Det som jag reagerar på är att det hela tiden är kapitalismen som styr. Där det finns pengar finns också kunskap. Jag är övertygad om att om det hade funnits lika mycket pengar att hämta i lymfödem som i plastikoperationer så hade min dotters problem varit löst för länge sedan.

För henne handlar det inte om att bli vacker. För henne handlar det om att få leva ett normalt liv. Det skulle göra henne så otroligt lycklig. Hon skulle sväva som på moln med ett ben som inte var två kilo tyngre och mycket tjockare än normalt. För mig som pappa finns det inget som jag hellre skulle önska. Absolut ingenting.