Det sägs att livslängden ökar i Sverige. Så är det nog också, men jag tror inte det kommer att fortsätta att vara det så länge till. Det är de som är födda på 20- 30- och kanske 40-talet som lever länge, för de är inte uppvuxna med stress. De är uppvuxna med att var sak har sin tid. Att så har sin tid, och att skörda har sin tid. I dag sker allt på en gång. I ett hysteriskt tempo.

Jag brukar då och då tänka tillbaka på en vecka i skolan, då skolbespisningen hade som temavecka att äta "som förr i tiden". Bland annat bjöds vi då på skalpotatis, och det var när vi satt där och skalade vår potatis som jag tänkte; Det här är inte så dumt. Så kom jag att tänka på den kristna traditionen, där man välsignar maten, och tänkte; Det är heller inte så dumt. Under välsignelsen hinner man för en liten stund gå ner i varv. Och man välsignar inte bara maten, utan också sig själv. Man gör sin kropp förberedd på att inta en måltid. Utan att själv kalla mig kristen, tycker jag att många av de kristna traditionerna är väl värda att bevara.

Idag verkar de flesta mattillverkare och restauranger gå ut hårdast med hur snabbt deras mat tillagas. Jag skulle vilja starta en slow-foodkedja. Fast food har blivit ett begrepp. Det spelar ingen roll vad det smakar, eller ens vad det kostar, huvudsaken är att det går snabbt.

Vart tog eftertanken vägen, och vad hände med reflektionen? Vi ägnar allt mindre tid åt att tänka efter vilka vi är och reflektera över vår tillvaro. Desto mer tid ägnar vi åt att se hur vi borde vara och hur vi borde se ut. Allt enligt den heliga kommersialismens och reklamens måttstock. I vår nya religion är det utseendet och det yttre det som är viktigt. Och snabbmaten. Välsignad vare Burger King.

Men vår nya religion kräver också sina offer. Depression, utbrändhet och suicidalitet går allt längre ned i åldrarna. Bland de som är unga idag tror jag tyvärr att det kommer att vara ovanligt att man blir så gammal som idag. I alla fall om vi tänker fortsätta med den här livsstilen. Men vi kanske inte behöver göra det. Vi kanske kan få liv i det döda trädet. Låta naturen vakna igen, och leva med den istället för mot den.

Länken är slutet i en av mina absoluta favoritfilmer, "Offret" av Andrej Tarkovskij. "I begynnelsen var ordet" är det sista som sägs i filmen. Just det. I begynnelsen var ordet. Men var är ordet i dag?

http://www.youtube.com/watch?v=4fysiepJ93M