När jag pratade med min pappa i dag berättade han om ett oväntat besök som han hade i går kväll. Han satt framför tv:n, slumrade lite och var kanske halvvägs inne i drömmens värld. Plötsligt var han klarvaken igen för framför honom stod min mamma och en annan gestalt som var höljd med en svart huvudduk.

Det är inte första gången min mamma besöker honom efter hon gick bort men det ovanliga var att det här mötet var ganska långvarigt och att hon den här gången hade sällskap.

Min pappa blev inte rädd, bara lite omtumlad och förvirrad. Han försökte tala med dem och fråga vad de ville men han fick inget svar.

Jag försökte hjälpa honom att analysera händelsen och sa att eftersom han inte blev rädd är det varelser från andra sidan som vill honom väl och som vakar över honom. Jag tror också att det är så men samtidigt tror jag att det finns ytterligare förklaringar.

Ping berättade för mig att hennes pappa hade liknande upplevelser. Han blev däremot rädd och försökte jaga bort andarna. Han var sjuk i cancer och avled kort därefter, bara drygt 60 år.

Min pappa har snart gått omkring i 97 år på den här jorden och hur man än räknar är det snart dags att stämpla ut. Jag tror att min mamma var där tillsammans med en följeslagare för att göra pappa förberedd på den värld han snart kommer att bli en del av. Samtidigt tror jag att eftersom tiden är något vi har uppfunnit i vår fysiska värld så kan man ju inte säga precis hur lång tid han har kvar. Det kan fortfarande röra sig om år men i alla fall inte så många. 

Varje gång någon närstående lämnar jordelivet lämnar de ett hål efter sig. Ett tomrum som är svårt att fylla upp. Min pappa kommer att lämna en avgrund. Med sin ovanliga sociala begåvning har han knutit till sig ett kontaktnät som måste vara unikt för någon som närmar sig 100.

Jag kände mig så lugn och trygg i dag när han berättade om det oväntade besöket. Det visar ju inte bara att det finns en värld bortom jordelivet utan också att det finns mycket kärlek där. Min pappa öppnade sig så mycket när han berättade det här och det känns som om det här var ett budskap till mig också.

Nu är jag övertygad om att han kommer att få det bra den dagen han avslutar sin vandring tillsammans med oss och att vi kommer att ses igen.