Minnet och glömskan är hjärnans källsortering.

Nu har det hänt igen. Något i mitt liv har stängts av på grund av att jag har glömt att betala. Den här gången var det bloggen. Annars brukar det vara telefon, tv, internet...

Jag har alltid haft ett dåligt minne och det är inget jag precis är stolt över. Men ändå... Varför är det så viktigt att till varje pris komma ihåg allt? Visst, det är inte kul med en förseningsavgift, de ser inte så glada ut på bibblan när man lämnar tillbaka en bok tre veckor för sent, och tandläkaren blir inte heller glad när man missar en tid.

Men ändå...

När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag inte se att något som jag har glömt har fått ödesdigra eller långtgående konsekvenser. Efter en tid är det... just det, glömt. Det som verkligen är viktigt här i livet kan vi inte glömma. Nämligen att leva och att älska. Jag kommer nog att fortsätta att glömma saker eftersom jag gjort det i över femtio år nu. Men jag är lycklig ändå.