Det finns många tv-program som jag inte tycker om, men priset tar nog Lyxfällan. Jag råkade se några minuter av det i kväll igen, och det är precis samma tragiska upplägg som i alla program. Inte för att jag nu kan påstå att jag följer serien, men det räcker att se några minuter av några program för att inse vad det handlar om.

Man har lyckats leta rätt på ett par eller en familj som har ställt sig själva i en ohållbar situation. Sedan framställer man dem som världshistoriens mest korkade individer. Och det värsta av allt; Man framställer dem som syndabockar. Som om de begått något brott. De enda som de bestraffat är ju sig själva.

De flesta av oss har väl någon gång köpt på sig för mycket. Ett telefonabonnemang som var alldeles för dyrt, eller en bil som det blev lite för efterhängsna lån på. Hur skönt är det inte då att sitta framför lyxfällan och tänka; SÅ korkad var jag i alla fall inte.

Lyxfällan har blivit svenska folkets återvinningscentral, där skuldkänslor återvinns till anklagan; HUR kan de vara så dumma. Våra egna dumma affärer, som är ganska ringa, döljs av lyxfällans ekonomiska härdsmältor.

Jag kan mycket väl sätta mig in i offrens situation. Inte för att jag gillar att vältra mig i lyx och flärd, men för att jag till stor del saknar ekonomiskt tänkande. Däremot har jag svårt att personifiera mig med de båda översittarna som dömer ut förlorarna och som älskar att fästa tusenlappar på sin flanelltavla.

Vårt samhälle i dag är till stor del uppbyggt på ekonomi. Har du en god ekonomi är du en vinnare. Utan ekonomiskt sinne är du en medelmåtta som alltid är beroende av andra.

Vi tycker om att se andra tryckas ned i smutsen. Varför har det blivit så? Vi är ett fördömande folk, vars lördagsunderhållning består i att se hur en medmänniska förnedras.

"Men de får ju hjälp", har jag hört som argument för att försvara programidén. Jag köper inte det. Att bli hjälpt genom att förödmjukas inför hela svenska folket tror jag inte att någon i sitt hjärta mår speciellt bra av. Må så vara att ekonomin har blivit bättre, men hur är det med självkänslan?