Gadaffi är död. Hurra! Vi behöver inte längre bekymras över hur hans namn stavas eller över terrorn i Libyen. Bekymmer på olika nivåer.

Men det som jag framförallt blir brydd över när vi ser alla dessa bilder kablas ut över världen, är alla dessa lyckliga människor som jublar och skjuter i luften. Vad ingen tänker på, åtminstone inte i den lyckliga situationen över diktatorns död, är att alla dessa som skjuter i luften är presumtiva mördare. Kulan, som skjuts ut ur vapnet, lär inte hamna i omloppsbana runt jorden. Nej, den kommer förr eller senare att tappa fart, vända och återkomma med förödande kraft rakt ned mot jorden igen. Nu är väl inte sannolikheten så stor att kulan ska träffa någon, men om den gör det, så lär den orsaka svåra skador och till och med dödsfall.

Någonstans i Mellanamerika, om jag inte minns fel, satt en liten pojke tillsammans med sina föräldrar i en kyrka och lyssnade på predikan. Plötsligt sjönk pojken ihop mellan sina föräldrar, till synes utan anledning. Ur hans hjässa rann det blod. Han var död. När de obducerade pojken visade det sig att en kula från ett vapen hade trängt genom det tunna taket och in i hans hjässa. Ett par kilometer därifrån hade man skjutit i luften vid samma tillfälle, och man kunde härleda kulan till den "festen", som orsakade en ung pojkes död.

Vad är det som får människor att avlossa skott rakt upp emot himlen? Det finns en vacker tanke i detta. Vapen, som använts till att döda, riktas mot himlen, mot befrielsen, och mot evigheten. De riktas mot framtiden, och avfyras. Precis som de tidigare avfyrats mot fienden. Så långt kan jag tycka det är vackert.

Det finns också en sexuell laddning i detta. Automatvapnens ra-ta-ta-ta-ta blir den ultimata orgasmen. Folkets orgasm. Frihetens och glädjens orgasm. Så långt kan jag också tycka det är vackert. Vapnen, som tidigare använts i ett destruktivt syfte (precis som sexualitet kan användas i ett destruktivt och despotiskt syfte) är nu en symbol för glädje, hopp och kärlek.

Men ändå. Vapen är gjorda för att döda. Ingenting annat. Vapen för ingenting positivt med sig. Vapen är vidriga. Det finns bara en vacker bild av ett vapen, och det är Fredrik Reuterswärds skulptur utanför FN-skrapan. Vapen fyller endast en funktion när de är snörpta. Då är de ofarliga, och en symbol för fred.

Idag, när Libyens folk firar Gadaffis död, kommer säkert ett antal människor som blivit genomborrade av projektiler från himlen att sörjas. För dem blev Gadaffis död också den indirekta orsaken till deras död. Vapen är och kommer alltid att förbli förhatliga. Det spelar ingen roll var, när, eller i vilket sammanhang, de avfyras.