Nu är stressens högtid här igen. Kejsar Augustus har utfärdat ett bud om att hela världen ska sjukskrivas. Stress och utbrändhet...

Varför har det blivit så här? Jag kommer ihåg mina barndoms jular i Norrland. Min mamma hade en tradition att hänga upp små bomullstussar på snören som hängde ned i vardagsrummet. Där satt vi vid den öppna spisen och myste. Jag kan ju minnas fel men jag upplevde aldrig att någon i min familj var stressad. De hade mycket att göra men det var ingen stress. 

Mina ungdoms jular i Småland var också fina. Vid julskyltningen gick vi ned till Bellmans lanthandel och sedan gick vi över till Ahlséns vitvarubutik och tittade. Det var allt. Det låter kanske lite torftigt men det räckte för mig. När sedan julafton kom var allt tyst och stilla. En frid infann sig som var speciell för just den dagen. Inga bilar åkte förbi och alla satt hemma med sina familjer. Jag njöt av att bara vara tillsammans med familjen.

Stressen inför julhelgen har fått proportioner som är helt orimliga. Affärerna har extraöppet ända fram till jul och även på julafton. Vad är det som har hänt? 

När julhelgen närmar sig är det också tid för betygssättning som går allt lägre ner i åldrarna. Barn,som blivit ivrigt påhejade av sina föräldrar om hur duktiga de är får plötsligt den duktigheten representerad av en bokstav. Och den bokstaven kanske är ett E. En medelmåtta... Eleverna stressar sig igenom terminen för att nå så högt betyg som möjligt. I deras egen värld är de ett B. Kanske ett A.... men åtminstone inte ett C. Så kommer verkligheten. E. Eller kanske D.

Det är skillnad på arbete och arbetsbörda. Ett arbete mår man bra av men när arbetet blir en börda kommer stressen. I mitt eget jobb är stress synonymt med dokumentation och betygssättning. Fram till den dagen betygen ska sättas är mitt arbete ett arbete som jag trivs med och som ger mig tillfredsställelse. Jag tycker om att vara tillsammans med barn och ungdomar. Men när tiden kommer för betygssättning blir arbetet en börda. Då ska elevernas insatser värderas och bedömas. Då ska kreativitet och skaparglädje motsvaras av en bokstav. 

Det är skillnad på förväntningar och krav. Ett barn kanske har höga förväntningar på skolan, på sin framtid och på sina betyg. Men när förväntningarna blir ett krav är det inte roligt längre. När man "måste" ha ett A. Eleven gråter, föräldern suckar och läraren är ledsen. Till vilken nytta? Stressen och utbrändheten går ner ända till högstadiet. 

Och så det här med julen...

När juldagsmorgon glimmar är det ingen som vill gå till stallet. Alla vill till mellandagsrean som startar allt tidigare. Och det som glimmar är inte gnistrande snö utan strålkastarna på alla bilar som är på väg dit. Tid, kärlek och omtanke är väl det bästa vi kan ge varandra men vi köper mobiltelefoner och dataspel så vi istället kan gå in i vår egen slutna värld och fjärma oss från varandra.

Läkemedelsindustrin går bra. Det skrivs ut mängder med mediciner för depression och stress. Men vi kanske måste sätta in åtgärder på andra håll för att må bra. Det kanske är så att moder Jord skulle behöva lite mer omtanke. Är hela vår jord stressad? Naturkatastrofer och klimatförändringar, svält och sjukdomsepidemier, krig och människor på flykt, är det stressymtom hos en mor som är sjuk och som har smittat av sig på barnen? Men i så fall räcker det inte med en Alvedon. Jorden behöver kärlek. Vi säger ofta att ungdomar saknar respekt för sina föräldrar. Men vi saknar också respekt för vår mor. Vi kanske ska gå ut och krama en tall istället för att hugga oss en gran. När jorden har läkt sina sår kanske vi också kan gå ner i varv och bli de människor som det var meningen att vi skulle vara. 

Jag är själv delaktig i det här ekorrhjulet. Jag springer runt utan tid för eftertanke. Eftertanken kommer någon gång i slutet på januari när helgerna, liksom pengarna, är slut. Vi kanske borde ägna mer tid åt förtanke istället. Tänka ut hur vi ska fira julen före vi går in i själva firandet. Då kan julen bli en fin högtid som för tankarna närmare Sankt Nikolaus än Santa Claus. Närmare lugnet än stressen. Närmare varandra än mobilerna och närmare hjärtat än hjärnan.