Att köra bil hem från mitt jobb tar knappt tio minuter. Dessutom är det sällan jag tar bilen. Att på den korta tiden, och vid de få tillfällena, lyckas tima in något intressant på radion är en högoddsare men det var precis vad som hände i dag. När jag körde iväg höll "Spanarna" på och som vanligt hade Jonas Hallberg en mycket intressant spaning på gång. Den handlade om hur vi idag har blivit mer och mer jagfixerade. Han kanske hade tagit fler exempel innan, men när jag satte på radion pratade han om FaceBook. Om jag inte minns fel så var det över 40% av statusarna på FB som inleds med ordet "Jag". När jag kom hem tittade jag genast på mina FB-vänners statusar men jag hittar inga som börjar på "jag". Däremot är det många som börjar på ett verb och där jaget betraktas som självklart. "Tänker", "Tycker", "Funderar", "Ska" osv.

Det ligger ingen värdering i det här och jag är säkert likadan själv i mina statusar. Men sedan sa han något annat mycket intressant som jag inte har tänkt på. När man berättar något där flera personer varit inblandade börjar man ofta den meningen med "Jag och..." Tidigare började man en sådan berättelse med "Anders, Lisa och jag..." Nu låter det "Jag och Anders och Lisa".

Det kan tyckas som en petitess men språket avslöjar nog mer om vår personlighet än vad vi tror. Vi har blivit mer jagfixerade, på gott och ont. Att alltid sätta sig själv i andra rummet är givetvis inte bra men att alltid sätta sig i första rummet är nog inte heller så lyckat. Att framhålla sig själv när man gjort något viktigt och vackert är jättefint. Men att ständigt framhålla sig själv och sätta sig i första rummet, hur nyttigt är det? Och hur högt blir fallet när man märker att man inte är i första rummet?

I Sverige är vi i dag väldigt duktiga på att sätta kunden i centrum. Och alla är kunder till någon. Alla är alltså i centrum. I skolan är eleverna kunder och lärarna deras servicepersonal. Föräldrarnas roll blir att se till så att deras barn får den service, snarare än den kunskap, de är berättigade till. Vilken verklighet växer de barnen upp till?

Renässansmänniskan var också jagfixerad. Men där handlade det mer om att förstå att alla hade ett egenvärde. Varje människa var värd något och betydde något. Dagens jagfixering betyder att alla står i centrum. Centrum är inte så stort. Alla kommer inte att få plats. Många kommer att falla och för en del kommer fallet att bli svårt.