Jag har alltid tyckt om att tänka. Jag har också tyckt om att skriva, men jag har inga författarambitioner. Att skriva för skrivbordslådan ligger inte för mig, och därför välsignar jag härmed detta medium som kallas blogg. Det är ett alldeles fantastiskt redskap för alla som gillar att skriva, men som aldrig kommer längre än till skrivbordslådan.

Jag märker, när jag har börjat blogga, att jag hittar några gamla slarvigt tänkta tankar som ligger någonstans i ett hörn av hjärnan och skräpar. Som den här till exempel. Ned med dem bara. Kanske någon läser dem, kanske inte. I vilket fall som helst känns det bättre att någon kan känna igen sig i mina tankar, än att de bara skrynklas ihop i min egen hjärnas bark.

Som ung tyckte jag också om att tänka. Men jag trodde att jag var ensam om att odla mina konstiga tankar. Jag trodde jag var ovanlig. I dag har jag insett att jag är det också, men det är ju alla. Alla är unika på sitt sätt.

Jag kände i alla fall att jag ville få ut mina tankar på något sätt. Det blev till slut så att jag började teckna och måla. Jag vet inte om det var rätt. Jag vet faktiskt inte. Skrivandet låg kanske närmare, och i dag ångrar jag att jag inte lärt mig att spela och skriva musik. Men jag har i alla fall förmågan att lyssna, vilket också är en gåva.

Egentligen tror jag att allting hänger ihop, och att valet av uttryckssätt ibland är ganska slumpmässigt. När jag skriver känner jag att det har mycket gemensamt med målandet. Man provar olika ord, precis som olika färger. Meningar sätts ihop som en komposition i en bild. Det är egentligen ingen skillnad. Det är en tanke som materialiseras, i olika former. Jag inbillar mig att det är likadant för en kompositör.

Men tillbaka till bloggandet. Tänk, så många tankar som har lösgjorts från sina hjärnor, och susar omkring i cyberrymden. Det är spännande. Skrivbordslådorna står vidöppna. Anteckningarna flyger ut i rymden. Vem som helst kan läsa. Vem som helst kan strunta i att läsa.

För mig har bloggandet lett till att jag förhoppningsvis utvecklar mitt skrivande, eftersom jag faktiskt skriver, och inte bara tänker. Att dessutom se att andra går in och tittar på min sida, ger också en tillfredsställelse. I början blev jag nästan generad, men nu tycker jag det är jätteroligt.