På facebook blir man alltid uppmanad att gratulera den som fyller år. Jag tyckte det där var roligt i början, men efter ett tag, och allt eftersom min vänskara växte, började det nästan känna som ett påhäng. Man fick nästan dåligt samvete när man glömde bort någon. Det var ju någon  nästan varje dag. Jag tänkte att det var bättre att sluta.

Nu har jag tagit upp traditionen med gratulationshälsningar igen, men det fyller ju en annan funktion nu. Jag har många vänner på facebook, många av dem är före detta elever. Varje gång jag ser att någon fyller år, och varje gång jag skickar en hälsning, betyder det att jag tänker lite extra på den personen. Jag har haft så många fina elever genom åren, som numera är vänner på facebook. Det är jätteroligt att bli påmind om de här människorna och se hur deras liv har gått vidare.

Jag är så privilegierad, för i mitt jobb träffar jag underbara ungdomar, och när de har slutat får jag följa dem vidare i livet genom facebook. När jag själv fyllde år blev jag både överraskad och glad över alla hälsningar. Jag förstod först inte riktigt varför jag blev så berörd av alla grattis, men sedan har jag tänkt att de som gratulerar mig kanske också skickar den där lilla extra tanken. Och tankens kraft är stor. Jag hoppas att det är så, och i så fall är det den bästa presenten jag kan få. En jättestor tanketårta med positiv fyllning. Det vill jag ha när jag fyller år!