I går var jag hemma och sjukskriven. Det händer ju inte så ofta men vad passar bättre en sådan dag än att skaffa ett abonnemang på Draken Film? Fantastisk filmklubb med massor av godbitar! Filmkonst på hög nivå.

I går ägnade jag mig mest åt att återse gamla kära bekanta. Först den starka "Tala! Det är så mörkt" av Susanne Osten. Det finns ju inget som åldras så snabbt som film och jag tyckte nog när jag återsåg den att vissa repliker kändes lite väl inövade. Fast bara av birollsinnehavarna. Etienne Glaser gör en lysande roll som den judiske läkaren som av en slump hamnar i privat samtalsterapi med en äkta fullblodsnazist, som spelas mycket övertygande av en ung Simon Norrthon. Stark och gripande. Och givetvis också en film som är minst lika aktuell i dag.

Sedan blev det en lite kortis, Chaplins lilla mästerverk "Ett hundliv". Jag har alltid gillat Chaplin och hans enastående förmåga att kombinera humor med djupt allvar. Jag tänkte först se om "Diktatorn" men den får vänta lite.

Kvällen avslutades med Bo Widerbergs fantastiska film om Joe Hill. Och jag har massor med godbitar kvar på Draken Film. Och de fyller hela tiden på med mera film, både äldre och nya.

Det som slår mig när jag ser äldre film är att man som regissör vågade dra ut mycket mer på scenerna. Det kan vara ganska långa tagningar på någon som bara sitter och funderar. Det gör aldrig någon i dag. Är det ett uttryck för vår tidsanda?

Nu har jag några lediga dagar och ska fördjupa mig ytterligare. Och jag kan nog inte låta bli att se om några guldkorn innan jag går vidare. Det finns en hel del av Tarkovskij, en av de regissörer jag älskar mest. "Solaris" har jag faktiskt missat och den måste jag så klart se. Så finns också den mycket märkvärdiga filmen "Regi Andrej Tarkovskij" som sattes ihop av hans klippare efter hans död. Vi får följa slutscenen i "Offret" där ett hus brinner upp. Hur Sven Nyquist kliar sig lite bekymrat i huvudet och förklarar att kameran gick sönder när han filmade scenen. De tänker att det går att klippa ihop andra vinklar som filmades av andra kameror men Tarkovskij är totalt förtvivlad och kompromisslös. Det slutar med att de, på bara några dagar, bygger upp ett nytt hus som de kan bränna ned.

Sedan blir det förstås Werner Herzogs fantastiska mästerverk om Kaspar Hauser. Tyvärr hittar jag inget mer av Herzog men det kanske kommer. Av Roy Andersson hittar jag bara "Giliap", hans mest undangömda film. Med samme Tommy Berggren i huvudrollen som spelar Joe Hill. Det var första och enda gången som Roy använde en etablerad skådespelare och arbetet lär inte ha varit helt konfliktfritt.

Jag tycker också mycket om italiensk film och mina favoriter där är nog bröderna Taviani. Där blev jag överraskad, för när jag letade på dem kom en film från 2012, "Ceasar måste dö". Jag trodde knappt de levde längre. Deras äldre mästerverk "San Lorentzonatten" och "Padre Padrone" finns tyvärr inte. Men Ceasar måste jag förstås se. Ska bli väldigt spännande att se hur dessa märkvärdiga regissörsbröder har utvecklats.

Så, tack Draken Film, för att ni har återuppväckt mitt filmintresse. Det är mycket väl investerade 79 kronor i månaden. Och, som sagt, massor av nya filmer. Mest det, faktist, men också gamla klassiker.