”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre.” 

Kloka ord av Nalle Puh som beskriver något vi alla upplever just nu: Längtan. Vi lever i ett vacuum. Tiden är konserverad.

Men det är också en rätt skön känsla för vi vet att vi inte kommer att leva i en konservburk resten av livet. Och längtan kan vara nyttigt för då får vi verkligen känna värdet på det som vi annars ser som vardagligt.

Själv längtar jag efter att gå på utställningar och konserter. Olika evenemang. Föreläsningar ... ja allt möjligt. På det mer vardagsnära planet längtar jag efter spontankramen och att umgås på ett avspänt sätt med alla vänner igen. 

Jag tror vi mår bra av att längta. Längtan håller oss också vid liv. För drygt hundra år sedan kom första världskriget, följt av spanska sjukan. Hade människor då inte haft förmågan att längta hade de gått under av ren sorg.

Så det gäller att hålla ut. Honungsburken står därborta vid horisonten och det ska smaka sååå gott att få öppna den.  :-)