Strandad

I onsdagens tidning kan vi under rubriken ”Pressklipp” läsa hur Anders Gustavsson i Blekinge Läns Tidning argumenterar mot ett återinförande av estetiska ämnen på gymnasiet.

Hans argument visar dock på en gammaldags uppfattning om hur skolsystemet fungerar idag och han hänvisar till den tiden då estetiska ämnen enbart var färdighetsämnen. Han raljerar över att den blivande ingenjören klarar sig bra utan att ha målat akvarell och att det går att vara en aktiv medborgare utan att ha lärt sig modern dans under gymnasietiden.

Nu är ju de estetiska ämnena mycket mer än vad Anders verkar tro. Dans kan vara ett sätt att lära känna sin kropp, teater en väg till självkännedom och bild och musik kan hjälpa eleverna att tänka källkritiskt i den våg av medieströmningar som vi lever i idag. Till exempel.

Men jag håller med Anders. Och det finns många ämnen man skulle klara sig utan. Man skulle klara sig utan att gå igenom gymnasiet överhuvud taget. Men för att få en bredare förståelse av den komplexa värld vi lever i idag behöver vi också de estetiska ämnena.

Anders förespråkar mer Nationella prov, mer läxor och katederundervisning. Många asiatiska länder har den typen av undervisning. Eleverna är förvisso mycket duktiga på exempelvis matematik men de saknar ofta helhetssynen.

Som bildlärare välkomnar jag förstås förslaget att återinföra estetiska ämnen på gymnasiet. Det är endast lite tid som kommer att ägnas åt estetik. 50 poäng, vilket motsvarar en timme i veckan under ett av de tre gymnasieåren. Men det är alltid något. När ämnet Estetisk Verksamhet togs bort 2011 hade jag många elever som uttryckte sin glädje över att tillhöra den årskull som fortfarande hade ämnet kvar. De upplevde ämnet som ett komplement till de teoretiska ämnena, en stund där man fick använda en annan del av hjärnan.

De elever som gått gymnasiet efter 2011 kommer givetvis, precis som Anders säger, också att bli ”aktiva medborgare i vårt gemensamma samhälle”. Men jag hoppas att jag hösten 2019 får starta nya kurser i ämnet Estetisk Verksamhet. För jag är övertygad om att ämnet behövs, även om det inte är livsviktigt, och att estetiska ämnen, tillsammans med teoretiska, skapar medborgare med både kritiskt tänkande och ett öppet sinne.

Jag tycker att årets val av Metallica som Polarpristagare var jättebra. Inte för att de hör till mina favoriter. Jag hade gärna sett Robert Fripp eller Brian Ferry. Till exempel. Men det är högst personligt och okunnigt. Jag tycker bara det är kul att musik som i vanliga fall anses lite smutsig får ta plats och värderas på samma villkor som all annan musik.

Det jag tycker var fånigt var motiveringen: "Inte sedan Wagners känslostormar och Tjajkovskijs kanoner ..." Men hallå! Har ni glömt Stravinskijs Våroffer? Och Sjostakovitj Leningradsymfoni, Messiaens Turagalilasymfoni och nästan ALLT som Gustav Mahler skrev? Till exempel ...

Min teori är att man vill få det att låta lite "fint". Att hårdrockarna har fått knyta av sig skorna och tassa in i kulturens finrum. Tänk att jämföras med Wagner och Tjajkovskij ...

Patetiskt.

Så klart är medlemmarna i Metallica skickliga musiker och de har säkert influerats av den klassiska musiken. Men hårdrocken är tillräckligt kompetent för att stå på egna ben. Den behöver inte Wagner att stötta sig mot. Men då låter det lite finare. 

Man hör aldrig det motsatta, att en modern tonsättare har influerats av hårdrocken (vilket väl  är ganska sannolikt i många fall)

Jag tycker om mycket hårdrock även om just Metallica inte hör till favoriterna. Jag tycker också om mycket klassisk musik och opera. Det ena utesluter inte det andra. Men det ena är inte heller finare än det andra. 

Det andra priset, till Afghanistan National Institute of Music, anser jag mig alldeles för okunnig för att uttala mig om men rent spontant tycker jag att det känns helt rätt och att det är väldigt roligt och välförtjänt att de fått priset.