I mitt jobb som bildlärare har jag i år närmare 200 nyanlända elever. 200 nya ansikten, 200 olika livsöden. 200 nya namn att lära sig. Jag har haft nyanlända elever så pass länge nu att jag har lärt mig att alla inte har den store profetens namn. De har olika, unika namn precis som de är olika personligheter.

Att lära sig alla nya namn har länge varit mitt stora problem. Men jag har mer och mer förstått hur viktigt det är för de här eleverna med namnet - för det är kanske det enda de har kvar.

De har lämnat allt. Hem, familj, vänner, hälsa, kultur och klimat. Det enda de har med sig när de kommer hit är sitt namn. Hur viktigt är det då inte att man lär sig det?

Jag brukar förklara att jag har 200 nya namn att lära mig. De skrattar och förstår. Men jag ser hur de lyser upp när jag lyckas pricka rätt. Jag blir också glad. Det är ett litet, litet myrsteg mot att komma dem närmare och lära känna dem. Jag hoppas jag kan bli bättre på att lära mig namn.