"Du borde inte träffa den där smutsiga råttan"
"Varför det?" frågade Grodan
"Han är inte som vi" sa Ankan "Han är olik oss"
"Men vi är ju olika allihop", sa Grodan
"Nej", sa Ankan "Vi hör ihop. Men Råttan är inte härifrån"

Jag har ändrat lite på färgerna, informationen och bilderna i min blogg. På den stora bilden sitter jag och läser min favoritbok, "Grodan och främlingen" Barnbarnet Emil tycker också den är bra men om han själv får välja tar han helst fram "Ludde"

Jag tycker boken på ett alldeles lysande sätt beskriver hur vi ofta dömer utan att veta. Råttan som flyttar in i skogen blir genast offer för förtal och skvaller. Det är bara Grodan som är naiv och fördomsfri, söker upp Grodan och upptäcker att han är riktigt trevlig.

Men så tänker jag att det kanske är dumt att läsa en sådan här bok för de små barnen. Då inplanterar jag i deras medvetande att det faktiskt finns människor som Ankan och Grisen, som är så rädda om sitt eget att de inte vågar släppa in något nytt.

Det kanske är bättre att låta dem växa upp i villfarelsen att människan är god. Tids nog lär de stöta på fördomar ändå och då får de själva ta ställning. Har de då vuxit upp med mycket kärlek omkring sig borde det vara mindre risk för att de ska skaffa sig förutfattade meningar.

Jag får ibland höra att jag är naiv. Precis som Grodan. Och jag tycker om att vara naiv. Att vara öppen. Att se världen med barnets ögon. Att vara nyfiken. Det är livet.