På Facebook är det många som ger uttryck för politiska åsikter, speciellt sådana som rör invandring. Jag är lite kluven inför det och jag ger mig sällan in i de diskussionerna. Inte för att jag inte har några åsikter och inte för att jag är rädd för att ge uttryck för dem, utan för att jag har svårt att argumentera och för att jag tycker det är för stora och tunga frågor att diskutera i ett öppet forum som Facebook.

Min egen uppfattning är så självklar och det är just självklarheten som gör att jag har svårt ibland att argumentera för min åsikt. Att be mig lägga fram argument för alla människors lika värde är ungefär som att be mig argumentera om varför jag börjar varje morgon med att sätta på den vänstra strumpan först och inte den högra. Det sitter liksom i ryggmärgen.

I dag är det inte längre skamfullt att säga att man röstar på ett rasistiskt parti. Det är fullt acceptabelt. Jag har vänner som kommer att lägga sin röst på Sverigedemokraterna i höst. Goda vänner. Vänner jag inte skulle vilja vara utan. Vad jag vet har jag inga vänner som röstar på Svenskarnas Parti. Om jag hade det, skulle jag då bryta vänskapen? Förmodligen, ja.

För det finns ändå en viss skillnad. De som öppet deklarerar sin tro på den ariska rasen och de som ”bara” tycker att ”nu är det för mycket” och ” nu är det för många” och ”nu måste vi göra något åt det här. Jag är inte rasist, men…”. Vardagsrasisterna. De blir fler och fler och alltmer accepterade. Jag accepterar dem också. Men inte deras åsikter. De accepterar mig. Men inte mina åsikter. Varför kan vi inte acceptera varandra som de vi är? Som de människor vi är. Inte som de åsikter vi är.

Konflikter uppstår inte av meningsskiljaktigheter. Konflikter uppstår av att någon säger att jag har rätt och du har fel. Jag kan inte säga att jag har rätt. Jag kan bara säga vad som är självklart för mig. På Facebook är det så lätt att säga något man tycker är självklart och därmed också rätt. Ett nytt ord har dykt upp på Facebook: ”Avfrienda”. Numera kan man avsluta en lång vänskap med ett musklick. Så praktiskt. Och så dumt. Om Facebook vore en fysisk Community skulle det råda inbördeskrig där.

Den här ständiga debatten om tomteparaden, Nogger, negerbollar och allt det där som kommit upp de senare åren i takt med att vardagsrasismen ökar, gör mig ganska trött. Alltså hela debatten om det. Plötsligt måste man gå i försvar för sin åsikt. ”Det var minsann Disney själva som klippte bort dockan. Det var reklamen för Nogger som togs bort, inte glassen. Det är faktiskt choklad i dem, inte negrer”. Ja ja. Det är säkert så. Jag tror förstås det, utan att ha gjort någon grundligare research eller källanalys, för det passar in i min världsbild. Men varför måste vi försvara oss? Räcker det inte med att poängtera det självklara i att det faktiskt inte är ok att en förlegad människosyn från 30-talet dyker upp i dagens barnprogram, att marknadsföra en produkt med diskriminerande reklam, eller att ett språkbruk från början av 1900-talet måste förbli statiskt.

Jag gick själv tillbaka med en bok till biblioteket långt innan den här debatten hade dykt upp. Jag tror det var i Nicke Nyfiken som jag plötsligt stötte på en afrikan som framställdes så nedvärderande och plumpt att jag bara häpnade. Jag gömde undan boken för min son som jag hade lånat den till, gick tillbaka och bad dem titta igenom den och diskutera om det inte var dags att plocka undan den ur sortimentet. Jag vet inte om de gjorde det. Det är snart 20 år sedan, långt före debatten om Tintin i Afrika, och jag var opåverkad av debatten. För mig var det bara så självklart att barn inte ska växa upp med sådana värderingar. Det är fortfarande självklart för mig och jag förstår inte varför vi ska behöva försvara detta synsätt.

Jag vill inte avfrienda någon. Jag är rädd om mina vänner, både på Facebook och i verkliga livet. Och mina åsikter, som jag anser så självklara är:

Alla har rätt till ett värdigt liv.

Alla har lika värde.

Ingen ska förföljas eller fördömas på grund av religiöst, kulturellt eller etniskt ursprung.

Invandring är i grunden bra för vårt land.

Kulturell, religiös och etnisk mångfald är av godo.