Visar inlägg från oktober 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Hair och Sandy

I dag vaknade vi upp till nyheten att New York har översvämmats och att 14 personer hittills är bekräftat döda. Att ett 40-tal personer på Haiti har fallit offer för samma storm har knappt nämts i media. Är ett människoliv värt mer om man är New Yorkbo än om man är Haitier?

Eller är det så att det är de materiella skadorna som får störst uppmärksamhet? I en stad som New York blir det förstås stor förödelse när en orkan drar in. På Haiti, som redan är så fattigt och så förstört av jordbävningar finns nästan inget materiellt kvar för Sandy att förstöra. Bara människoliv och det har inget stort nyhetsvärde.

I intervjuer med New Yorkbor dagarna innan stormen nådde kusten kunde vi se folk som vägrade lämna sina hem trots myndigheternas allvarliga uppmaningar. Vad var skälet? Jo, "om något går sönder vill jag vara hemma för att kunna laga det". Det materiella betyder alltså mer än det egna livet.

I helgen var jag i Ydre och såg den fantastiska uppsättningen av "Hair". Jag blir alltid starkt berörd av den berättelsen och jag tycker att hela hippiekulturen var en av de klokaste folkrörelserna som funnits i modern tid. Jag skulle nästan vilja jämföra det med Jesu återkomst. För precis som inte Gud är en fysisk person så lär ju knappast hans son vara det heller. Han kom visserligen som en människoson men han behöver ju inte komma tillbaka i samma skepnad. Jesu återkomst kan lika väl vara en tanke som förankras i människors medvetande.

Hippierörelsen vände sig mot ägandet. Man valde frihet istället för en hamburgare på McDonalds. Kärlek istället för varaktighet. Men tyvärr var hippierörelsen kortlivad. Etablissemangets makt var starkare och likt en modern Pontius Pilatus tryckte kapitalismen ned de sköra blomstrande tankarna i Flower Power.

Till viss del förstörde man också för sig själva genom användandet av droger. Rörelsen var dödsdömd redan från början för i vår materialistiska värld finns inte utrymme för en ideologi som bygger på kärlek.

Simsons styrka satt i håret, Hair. När han dog drog han med sig 3 000  man som hämnd. Tanken på personlig hämnd har aldrig funnits hos hippierörelsen men naturen, flower power, kanske hämnas och det är det vi i så fall ser i dag.

Naturens krafter mot materialismen. Och eftersom vi har kommit så långt bort från naturen att vi inte längre förstår den så är det materialismen som tar störst plats i nyhetsrapporteringarna.

Sandy kommer att fortsätta in över USA. In över landsbygen där bönderna på sina gårdar kommer att lida stor nöd. Men det kommer vi inte att höra mycket om. För det har inget nyhetsvärde. Det är mer intressant att få höra om att tunnelbanan i New York är översvämmad.

Det var ju otänkt

Jag har så mycket jag vill skriva och så mycket jag vill tänka och de otänkta tankarna kanske gör sig bäst just i otänkt format. I mitt modersmål, det vill säga norrländskan, använder man ordet "otänkt". Men inte direkt i meningen en tanke som aldrig blev helt tänkt utan snarare något oförutsett, till exempel när man får oväntat besök.

Men jag tycker ordet är intressant för det är så ofta jag snuddar vid spännande tankar som aldrig riktigt får blomma ut. Då tänker jag att "det var ju otänkt". Och tankar är väl egentligen som bäst när de är just otänkta för annars är det inte tankar längre, då är det ju handlingar.

Tankar leder mig ut ur den här världen. De leder mig från det vardagliga och fysiska till det immateriella och andliga. Och där upphör tanken att existera. Där blir tanken en icketanke, något "otänkt".

En annan sak som hör till mitt norrländska arv är Vittra. Vittra är ett andligt väsen, ungefär som en alv. När jag växte upp kommer jag ihåg hur det kom in folk till oss (pappa hade en bensinmack och det var naturligt att det kom in folk då och då) och berättade om hur de hade sett Vittra. Hon (Vittra) hade varit där på kvällen, hon hade gjort det och hon hade gjort det. De här berättelserna var alltid fyllda av respekt och ödmjukhet. Det fanns inga som helst tvivel över Vittras existens, bara om varför eller i vilket syfte hon gjorde det eller det.

Jag har inga konkreta minnen av berättelser om Vittra och när jag tänker efter kanske det bara var en enda som satte sig fast i mitt minne. Men i så fall var det starkt.

Den här uppväxten kanske har gjort mig trygg i att jag inte är ensam och att det fysiska inte är det enda. Den norrländska mystiken fascinerar mig fortfarande och jag är glad över att jag har fått vara en del av den.

När en tanke inte är riktigt tänkt utan över går till en icketanke, då är den som mest spännande för då är den otänkt och i det tillståndet finns det alla möjligheter att göra den till något oförglömligt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar